Jag vill bara säga att detta är en text jag tänkt länge jag ska skriva. Ha raderat och ändrat många gånger, men nu har jag bestämt för att skriva ut detta. Detta är ett långt inlägg.. Många tankar, men vad jag vill och vad andra tycker och tänker är två olika saker.. I veckan har jag fått mig en tankeställare, efter att ha läst min journal efter operationen i halsen och att ha träffat läkaren i onsdags som bekräftade de som jag fasade för. Har jag börjat få tankar, varför jag lever som jag gör?

Destruktivt från allt och alla.. jag har skadat mig själv fysiskt, varit rädd för att alltid göra fel. Aldrig varit sedd och hörd i någons ögon, folk har utnyttjat mig för min snällhet. Har aldrig varit uppskattad för den jag är, utan alltid svarta fåret. Ja nämner inga namn, för ni vet själva. De är en stor sten i mitt hjärta och den sten som sitter så hårt är svårt och få bort så länge dessa människor finns i mitt liv och de är inte bara att plocka bort tyvärr😢

När man aldrig blir uppskattad för de man gör utan man bara får höra hur dålig man är, att alla andra är si och så men “du klarar inte de”, att alltid få vara på sin vakt, att kämpa med allt detta gör psykisk ohälsan ännu värre, när man inte får någon hjälp från någon och har man som jag all kontakt inom myndigheterna och ändå inte får hjälp så tycker jag att samhället är en skam🙄 Ta hand om dem du håller kär👊❤🕊 Denna veckan har jag varit på sjukhuset, varit barnledig, varit i folkets park och sett Black jack med Malin, pluggat för examensarbetet med en klasskamrat, försökt rensat tankarna för att åka till ett gammalt kalkbrott, försökt hålla ihop mig själv. Nu ska jag försöka städa och fixa i ordning här Ha en bra fredag allihopa puss och kram❤🕊❤🕊